Jag hade en gång en båt...

Uppe med tuppen denna lördagsmorgon! Eller vänta, tuppen var inte ens vaken när jag och bebis vaknade. 5.47 tittade jag på klockan efter en stunds vridande och ett besök på toaletten. Låg i sängen en bra stund och försökte somna om men magen gjorde sig påmind och kurrade mer och mer. Lustigt nog vaknade R då också och kunde inte somna om han heller. Vi kanske har lite mycket att tänka på för tillfället? ;)

Killen som var och tittade på lägenheten igår vill ha den så om allt går vägen skrivs kontrakt i veckan och vi slipper en enda dubbel hyra! MEN, en köpare kan alltid dra sig ur ända tills sekunden innan han skriver på pappret så vi ska inte ropa hej riktigt än... Bara nästan :).

Hittade en så underbar bild nyss, som fick mig på ljuva tankar om sommaren och hur jag vill leva, helst redan igår;




Denna bild tilltalar mig så mycket och jag verkligen känner känslan av att sitta där i kanoten. Jag har gått i både soluppgång och solnedgång på vår älskade Bästkust och det är verkligen något av det absolut bästa som finns, no doubt about it! När det ser ut som på bilden, vattnet är helt stilla och solen påväg upp så har knappt fåglarna vaknat till liv. Det är tyst och stilla, solen värmer med sina första strålar och lyckan, harmonin sprider sig i kroppen! Man vill aldrig någonsin att stunden ska ta slut... Det är bilder som denna som får mig att inse att jag SKA bo nära havet och att jag måste verkligen börja ta tag i den drömmen snart om den ska bli sann inom rimlig framtid. Tills dess får jag helt enkelt börja ta tillvara på lediga dagar mer och åka ut till havet ännu mer ofta. Men det brukar bli mycket på somrarna ändå, med tanke på att fiske är en stor passion i livet och så även för min pappa och R. Vårt barn kommer med andra ord att tvingas växa upp och tycka om att fiska ;). Nej, nu ska jag titta en stund extra på bilden och riktigt känna, drömma, en stund till... Wow vad jag älskar Sveriges landskap och natur. Skulle faktiskt aldrig vilja flytta härifrån permanent. En resa då och då räcker gott och väl :).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0