My life so far
Jag bor med ett snarkmonster. Herrejävlar vad irriterande ljud alltså! Verkar inte gå att få honom sluta idag heller, så hoppas E ringer snart så jag kan fly till henne en stund, tyst och skönt med en kopp te :)
Har haft sanslöst ont i natt igen, tack och lov sa hon att akupunkturen inte kommer hjälpa efter bara en gång. Ett tag var jag övertygad om att akupunkturen gjort allt värre, men när jag vaknade på riktigt och kom upp så insåg jag att det är säkert inte det det beror på, var ju ute och flängde lite igår vilket tar ut sin rätt, varenda gång. Så nu får jag väl helt enkelt försöka VILA då, fastän mina nerver springer maraton - jag blir så rastlös! Skönt när bebis kommer sen, då har jag annat att klaga på, mindre sömn tex. Fast den tar jag ju igen tusen gånger om nu, laddar lixom upp batterierna... ;)
Tänk att jag sitter här, 22 år gammal med en bebis i magen. Det får mig att tänka tillbaka lite på vad jag gjort och åstadkommit hittills i mitt liv. Många kan tycka man är väldigt ung, men när jag går igenom vad jag hunnit med så känner jag mig ganska gammal i jämförelse med många andra i samma ålder.
Tänker inte skriva en hel livsberättelse, men eftersom jag började festa redan tidigt i högstadiet så tröttnade jag på det lagom till jag var 17. Blev tillsammans med R när jag gick i ettan på gymnasiet, 16 år gammal och flyttade in hos honom ett halvår senare, inte ens 17 år fyllda än. Jobbade extra hos mamma på restaurang från jag var 14 år, började även som servitris på Hällsnäs konferenscenter vissa helgnätter. Var väldigt ambitiös och ville tjäna mina egna pengar. Funderade mycket på vad jag ville göra efter studenten, visste att jag inte ville ta jobb som undersköterska iallafall, trots att jag precis var en färdigtbildad sådan. Hittade en utbildning på högskolan i Trollhättan en dag när jag satt och sökte lite mest för skoj skull för att se vad jag kan tänka mig göra, sökte den och kom givetvis in! Nervös var bara förnamnet. Men pluggade gjorde jag, trivdes enormt bra och träffade nya vänner som visade sig bli vänner för livet. Gjorde min praktik på Rättspsykiatrin i Göteborg, insåg att jag verkligen vill arbeta med människor som har det svårt psykiskt och kom in på spåret att jag en dag vill bli terapeut. Fick ett vikariat på Rättspsyk efter att jag tagit min högskoleexamen på 2 år, sedan började jag läsa fristående kurser till hösten samma år, vilka jag hoppade av då dem verkligen inte var något för mig! I december satt jag och kollade efter jobb eftersom jag kände att det kan vara smart att jobba något år iallafall och få den livserfarenheten innan jag pluggar vidare. Hittade ett perfekt jobb, i kommunen där jag skulle vara främst inom funktionshinder med även lite äldreomsorg, på heltid och olika arbetsplatser varje dag. Wow, det lät som en bra erfarenhet! Sökte jobbet, kom på intervju 1 och 2, fick jobbet. Nu, efter ett år som anställd så har jag hunnit arbeta på fler än 20 olika arbetsplatser, kan titulera mig både undersköterska, habiliteringspersonal och personlig assistent. Har fått väldigt mycket kött på benen och älskar mitt jobb. Men jag längtar givetvis efter mer utveckling och efter att plugga mer. Men nu har jag en bebis att tänka på i första hand, så lite extra paus blir det men jag bryr mig inte. Mitt liv går verkligen i den riktning jag vill, även om jag också kan ha kassa dagar ibland och känna att allt är piss. Vill man något så kan man få det, det gäller bara att våga kasta sig ut och känna att vingarna fångar upp en, för det gör dem!
Mina vingar är starka, och dem blir starkare för varje ny erfarenhet jag skaffar mig. Nu växer dem sig starkare på min mamma-roll och jag längtar efter nästa erfarenhet redan! Jag är sugen på livet, inresserad av vad jag kan åstadkomma och försöker alltid bli bättre. Den dagen jag kan kalla mig fullärd, då är det bäst ni spärrar in mig på ett dårhus. För det blir jag aldrig :)
Kommentarer
Trackback
