Himlen är oskyldigt blå
Utvilad tjej idag. Yay, det känns skönt! Idag har jag en lunch-date med världens bästa Pernilla, om inte jobbet kallar så hon inte hinner. Hoppas inte! Det var så himla längesen vi träffades nu, det finns så mycket att ta igen :-). Sedan tänkte jag försöka orka pallra mig till Älvängen och vara med på jobbets APT, får väl visa kollegorna att jag lever och sedan är det ett så underbart gäng att jag vill säga hej till alla! Ska lämna in min jobbmobil också, eftersom jag inte kommer komma tillbaka förrän efter mammaledigheten och det blir ju tidigast om ett år. Sedan får vi väl se om jag orkar få packat lite, men det tror jag nog :-). Har packat ner ena servisen med tallrikar, för att vi ska slippa alldeles för mycket disk såhär innan flytten. Nu har vi bara 4 tallrikar utav varje, blir perfekt på 2 personer.
Har börjat kolla på serien "En unge i minuten" som gått på tv4 tidigare. Det är en förlossningsserie och jag är helt fast. Man lär sig en del genom att titta på sådant, om vad man själv kommer ha för önskemål och krav när det väl är dags! Konstigt nog blir jag inte ett dugg rädd för förlossningen trots att se alla stackars tjejer som har så ont, snarare tvärtom. Jag blir taggad och önskar för allt i världen att vi kan vara i maj månad NU så det blir gjort någon gång. Vill ha tillbaka min vanliga kropp och ha bebis i famnen istället... Igårkväll hade jag en riktigt bad-night och beklagade mig för R om hur fet, ful och äcklig jag känner mig för tillfället. Har ingen aning om hur jag ska stå ut lite mer än 2 månader till. Idag känns det inte lika farligt, men visst börjar jag tröttna på att inte kunna ha mina vanliga kläder, inte kunna knäppa jackan, inte kunna vända mig i sängen utan att ropa aj, inte kunna se mig i spegeln och känna att jag ser bra ut - nej, graviditeten börjar ta ut sin rätt om man säger så, och vissa dagar får jag faktiskt lov att gnälla och klaga! Jag älskar ju trots allt min lilla trollunge över allt annat redan, och skulle självklart inte byta bort graviditeten mot något i världen.
Titta så stor en bebis i vecka 30 är - och jag som redan gått in i 31!
Har börjat kolla på serien "En unge i minuten" som gått på tv4 tidigare. Det är en förlossningsserie och jag är helt fast. Man lär sig en del genom att titta på sådant, om vad man själv kommer ha för önskemål och krav när det väl är dags! Konstigt nog blir jag inte ett dugg rädd för förlossningen trots att se alla stackars tjejer som har så ont, snarare tvärtom. Jag blir taggad och önskar för allt i världen att vi kan vara i maj månad NU så det blir gjort någon gång. Vill ha tillbaka min vanliga kropp och ha bebis i famnen istället... Igårkväll hade jag en riktigt bad-night och beklagade mig för R om hur fet, ful och äcklig jag känner mig för tillfället. Har ingen aning om hur jag ska stå ut lite mer än 2 månader till. Idag känns det inte lika farligt, men visst börjar jag tröttna på att inte kunna ha mina vanliga kläder, inte kunna knäppa jackan, inte kunna vända mig i sängen utan att ropa aj, inte kunna se mig i spegeln och känna att jag ser bra ut - nej, graviditeten börjar ta ut sin rätt om man säger så, och vissa dagar får jag faktiskt lov att gnälla och klaga! Jag älskar ju trots allt min lilla trollunge över allt annat redan, och skulle självklart inte byta bort graviditeten mot något i världen.
Titta så stor en bebis i vecka 30 är - och jag som redan gått in i 31!
Kommentarer
Trackback
