Nystart
Kör på en nystart i denna blogg. Hade ingen lust att göra en ny, men ville ändå ha nytt så tog bort alla gamla inlägg och tänkte istället fylla på med nya :) Mitt liv ändrades ju väldigt mycket för ett par månader sedan. Mitt i alla reseplaner tog jag två positiva gravtest. Panik och lycka - allt på en gång! Nu kunde inte min längtan varit värre, herregud, att man kan älska och längta efter något så mycket trodde jag aldrig var möjligt! Vår lilla trollis :)
Just nu är jag i vecka 20, dvs att jag redan gått halva tiden. Och den tiden går fort ska jag säga! Magen växer så det knakar och det medför en hel del ryggproblem vilket bottnar i hemsk foglossning. Men det är en riktig liten karatekid jag har där inne, och att varje dag få känna när bebis vaknar är som ett lyckorus.
Jag har gått upp runt 6-8 kg hittills, blev rädd att det är alldeles för mycket så fick för mig att försöka kränga på mina vanliga favoritjeans och försäkra mig om att det främst är mage och bröst som växt - och INGET annat. Har ju trots allt inte fått knäppt mina vanliga byxor på snart 4 månader nu, och har använt mammabyxor de senaste 2-3 månaderna. Mammabyxor är förövrigt något av det skönaste man kan ta på sig! LOVE IT! Men tillbaka till mitt byxtestande. Jag fick på mig jeansen - alltså ordentligt, hela vägen upp över rumpan som jag annars tycker känns fet och ful för tillfället. Enda var att jag inte kan knäppa. YES! SCORE! De satt ganska tajt, men det är inte grejen. Nej, grejen är att jag kom i jeansen trots så mycket viktökning! Snälla graviditet, fortsätt gärna såhär så förblir jag nöjd!
För vet ni min största rädsla? Att jag inte ska gå ner ordentligt i vikt efter födseln. Jag är ju en träningsjunkie och nu känns det som hela kroppen hänger och dallrar - snacka om att det tär på självförtroendet! Men jag gör allt för mitt lilla troll i magen, så vill den ha mat så äter jag mat. Tänker inte gå runt och vara rädd i onödan. Sånt fixar sig alltid. Jag går ju trots allt och längtar efter en ännu större mage - det är nog enda gången i livet man gör det :)
Ja, jag tycker om att skriva. Detta blev långt men det var ju ett första inlägg så man får förvänta sig det. Bloggen kommer, som ni säkert förstår, att handla en hel del om vårt lilla kärleksbarn och en hormonstint gravid kvinna i sina bästa år! :)
Kommentarer
Trackback
