Vågar jag?
Fasen vilken jobbig situation jag är i just nu. I-landsproblem, I know. Men jag vill så gärna ut och ta en go promenad nu när vädret äntligen tillåter - men vågar jag? Jag har ju ordinerad VILA på mitt dagliga schema, och R vill så gärna att jag ska orka/kunna följa med ikväll och hitta på något skoj med farbror R och såklart vill jag ju det! Hoppas verkligen bara jag kan utan att smärtan dödar mig. Det blir förmodligen att titta på när dem bowlar, kul liv Cissi! Jag skattar mig så lycklig att jag i vanliga fall är en frisk, pigg och energisk person och klarat mig från hemska sjukdomar som kunnat göra att man inte kunnat göra allt man verkligen vill. Jag har ingenting som någonsin stoppat mig, tack och lov för det! Så att stå ut för en bebis skull nu är inga som helst problem - MEN visst är det långtråkigt och jobbigt.. Jag skänker verkligen en eloge till alla starka människor som klarar av att leva med olika slags smärtor månad ut och månad in, flera år, kanske hela livet. JAG hade nog aldrig klarat av det.
Får väl se hur det blir med promenaden. Först ska jag nog försöka orka mig på en liten skönhetsstund a la Cissi. Sånt behövs det också, trots att jag egentligen spyr på dumma finnar och annat som lyckas ploppa upp i ansiktet nu när man är en hormonstint gravid kvinna! Det är jag också sjukt tacksam för - att jag alltid sluppit dålig hy. Så därför orkar jag stå ut med det också, även om det känns hemskt att visa sig ute ibland, fastän folk förmodligen inte ens bryr sig. Och varför ska jag bry mig om vad andra tycker? Räcker med att jag får höra här hemma hur vacker jag är just nu och att jag är den vackraste gravida tjej R någonsin sett - och det lyser i ögonen när han säger det. Tacka gud för komplimanger!
Uppdate: Pappa som nyss är opererad skulle ut och ta en lugn, liten promenad så jag drar dit och hakar på. Lite sol skadar ju inte, sedan kan jag vila resten av dagen. Right?
Kommentarer
Trackback
